Dagens Låt: Alesha Dixon - Hand It Over
Åhh gud den låten har gått på repeat den senaste timmen alltså.
Sjukt bra är den just nu tycker jag.
I alla fall,
haft fullt upp under veckan,
diskat,
skött djuren.
Passat lillebror måndag och tisdag hela dagen.
Utmattande säger jag bara.
Därefter sovit på grund av att min hals är inte vad den borde vara.
Har inte direkt några film tips idag,
men tänkte berätta lite om min gamla farmor som gick bort 26september 2008.
Tre minuter efter att jag lämnat rummet,
efter spenderat hela natten i en fåtölj och hållt hennes hand.
14mars 1922 kom det en bedårande flicka till världen som fick namnet Asta Linnea Persson.
Under hennes uppväxt var hon inte direkt som andra flickor utan hon kunde mycket väl vara tvär och om någon gjorde något kunde hon vara kaxig och stöddig(det älskade jag min gamlafarmor för).
Därefter hittade hon sin man som hette Oskar Manfred Nilsson(född 20januari 1926, dog 6februari 1987 av ett fall i trappan, olyckshändelse och ambulansen kom för sent.).
De gifte sig och fick ett barn som fick namnet Göran Evert Nilsson som föddes 31december 1944.
Han därefter fick 3barn vid namn Cecilia Marie Nilsson, Amanda Johnsson(ursprungligt namn Carina Nilsson) och EvaSaga Mari Johnsson(dop namn Eva Nilsson som därefter bytades).
Men i slutändan visade det sig att det var Asta som hade hjärtat på rätt plats och tog in sina barnbarn i sitt hem och uppfostrade dem som sina egna barn.
När de föddes har ingen riktig betydelse för det det här handlar om var en underbar kvinna som trots att hon hade det dåligt ställt tog hand om andras barn och därefter uppfostrade hon även mig.
Hade hon fortsatt leva så hade hon säkert fortsatt med det för hon älskade barn oavsett men hon var även väldigt svag för barn så ville de ha något så gjorde hon sitt bästa med att försöka ge dem det.
Folk lade nog inte märke till att jag var mycket borta under 2004 fram tills 2008.
Vid vissa tillfällen var jag helt nedstämd och pratade inte alls,(vilket inte förvånade vissa då jag var blyg som liten).
Men på själva julafton när Asta skulle ta ett telefonsamtalet från mig,
trillade hon och bröt höftleden därefter in på sjukhus.
Under de fyra åren så hade hon svårt att gå och fick operera höftleden,
därefter var det en hel del strokes hon fick och i slutet led hon av att inte ha något korttids minne,
men jag var glad att hon kom ihåg mig även om hon tyckte min lillebror fortfarande var en liten baby.
Men hon fick sämre syn för varje dag som gick,
de sista två åren spenderade hon på ålderdomshemmet Solbacken i Landskrona(vilket jag vill tacka stort för deras insats och hjälp igenom allt och hur duktiga de var där. Det var ett underbart ålderdomshem där man nog gärna vill spendera sina sista år om man inte är kapabel till att ta hand om sig själv längre.) där hon stirrade ut mot Vilan dag ut och dag in i sin rullstol under sin vakna tid.
Hon led mycket mot slutet,
på ett sätt ville jag behålla henne men jag ville få slut på hennes lidande och för att hon skulle slippa det behövde jag släppa taget.
Vilket inte var det lättaste.
Men ända in i det sista kämpade hon för att hon ville gå bort ensam vilket jag förstod när jag fick veta när hon dog.
Exakt tre minuter efter jag gått och klockan slog 08.23 så gick hon upp till himlen med änglarna,
där jag hoppas att hon trivs och väntar på mig.
För en dag ska jag också dit,
frågan är bara när...
Don't take the time for granted,
once in a while things have to disappear...
Sjukt bra är den just nu tycker jag.
I alla fall,
haft fullt upp under veckan,
diskat,
skött djuren.
Passat lillebror måndag och tisdag hela dagen.
Utmattande säger jag bara.
Därefter sovit på grund av att min hals är inte vad den borde vara.
Har inte direkt några film tips idag,
men tänkte berätta lite om min gamla farmor som gick bort 26september 2008.
Tre minuter efter att jag lämnat rummet,
efter spenderat hela natten i en fåtölj och hållt hennes hand.
14mars 1922 kom det en bedårande flicka till världen som fick namnet Asta Linnea Persson.
Under hennes uppväxt var hon inte direkt som andra flickor utan hon kunde mycket väl vara tvär och om någon gjorde något kunde hon vara kaxig och stöddig(det älskade jag min gamlafarmor för).
Därefter hittade hon sin man som hette Oskar Manfred Nilsson(född 20januari 1926, dog 6februari 1987 av ett fall i trappan, olyckshändelse och ambulansen kom för sent.).
De gifte sig och fick ett barn som fick namnet Göran Evert Nilsson som föddes 31december 1944.
Han därefter fick 3barn vid namn Cecilia Marie Nilsson, Amanda Johnsson(ursprungligt namn Carina Nilsson) och EvaSaga Mari Johnsson(dop namn Eva Nilsson som därefter bytades).
Men i slutändan visade det sig att det var Asta som hade hjärtat på rätt plats och tog in sina barnbarn i sitt hem och uppfostrade dem som sina egna barn.
När de föddes har ingen riktig betydelse för det det här handlar om var en underbar kvinna som trots att hon hade det dåligt ställt tog hand om andras barn och därefter uppfostrade hon även mig.
Hade hon fortsatt leva så hade hon säkert fortsatt med det för hon älskade barn oavsett men hon var även väldigt svag för barn så ville de ha något så gjorde hon sitt bästa med att försöka ge dem det.
Folk lade nog inte märke till att jag var mycket borta under 2004 fram tills 2008.
Vid vissa tillfällen var jag helt nedstämd och pratade inte alls,(vilket inte förvånade vissa då jag var blyg som liten).
Men på själva julafton när Asta skulle ta ett telefonsamtalet från mig,
trillade hon och bröt höftleden därefter in på sjukhus.
Under de fyra åren så hade hon svårt att gå och fick operera höftleden,
därefter var det en hel del strokes hon fick och i slutet led hon av att inte ha något korttids minne,
men jag var glad att hon kom ihåg mig även om hon tyckte min lillebror fortfarande var en liten baby.
Men hon fick sämre syn för varje dag som gick,
de sista två åren spenderade hon på ålderdomshemmet Solbacken i Landskrona(vilket jag vill tacka stort för deras insats och hjälp igenom allt och hur duktiga de var där. Det var ett underbart ålderdomshem där man nog gärna vill spendera sina sista år om man inte är kapabel till att ta hand om sig själv längre.) där hon stirrade ut mot Vilan dag ut och dag in i sin rullstol under sin vakna tid.
Hon led mycket mot slutet,
på ett sätt ville jag behålla henne men jag ville få slut på hennes lidande och för att hon skulle slippa det behövde jag släppa taget.
Vilket inte var det lättaste.
Men ända in i det sista kämpade hon för att hon ville gå bort ensam vilket jag förstod när jag fick veta när hon dog.
Exakt tre minuter efter jag gått och klockan slog 08.23 så gick hon upp till himlen med änglarna,
där jag hoppas att hon trivs och väntar på mig.
För en dag ska jag också dit,
frågan är bara när...
Don't take the time for granted,
once in a while things have to disappear...
Kommentarer
Trackback
