Dagens Låt: Hannah Montana - I Miss You
Tänkte att jag skulle skriva av mig lite och få ut lite känslor även om inte alla vet riktigt.
Jag förlorade mijn bästa vän den 26 september 2008.
Hon fanns alltid där för mig.
Det var min gamlafarmor.
Hela min barndom och uppväxt spenderade jag med henne och saknade är stor.
Varje natt drömmer jag samma dröm,
att hon aldrig dog och att hon fortfarande levde.
Men varje morgon vaknar jag upp och inser att det hela var en dröm och fortsätter leva i besvikelsen att Gud verkligen tog den finaste ängeln från Jorden.
Hon hade aldrig gjort någon illa,
hon förlorade sin man för tidigt och till ett hemskt öde.
Sina sista år spenderade hon i ett fängelse enligt mig.
Sitta i en rullstol dag ut och dag in på ett ålderdomshem och bara kolla ut från ett fönster ut på gatan.
Och att inte minnas det som hänt de senaste åren.
Ta fel på många människor och blanda ihop dem med främlingar.
Det var ett helvete.
Men hon kämpade in i det sista.
Och varje dag hoppas jag att hon en dag skulle fått se mig ta studenten,
och jag hoppas så jävla mycket att hon hade det bra när hon var med mig.
Men varje dag undrar jag om det var mitt fel,
var det jag som kostade henne det hela?
Var det mitt fel när det hela började på julafton ett år.
När hon skadade sig för att svara på mitt samtal?
Att man kan känna sån skuld visste jag inte.
Kunde jag varit mer lugn,
kunde jag faktiskt ha ändrat på det hela?
Om hon haft det bättre utan mig.
Hon var alltid den jag pratade med som fick veta allt.
Alla mina hemligheter och Gud nåde den som sa något ont om henne eller skada henne.
Jag hoppas på att få träffa henne snart igen om det går.
Och jag hoppas att om det finns en himmel och ett helvete att hon har åkt till himlen då och att hon har fått det bra.
Gamlafarmor Asta Linnéa Persson,
vila i frid <3
En bild på henne från hennes sista år <3
Jag förlorade mijn bästa vän den 26 september 2008.
Hon fanns alltid där för mig.
Det var min gamlafarmor.
Hela min barndom och uppväxt spenderade jag med henne och saknade är stor.
Varje natt drömmer jag samma dröm,
att hon aldrig dog och att hon fortfarande levde.
Men varje morgon vaknar jag upp och inser att det hela var en dröm och fortsätter leva i besvikelsen att Gud verkligen tog den finaste ängeln från Jorden.
Hon hade aldrig gjort någon illa,
hon förlorade sin man för tidigt och till ett hemskt öde.
Sina sista år spenderade hon i ett fängelse enligt mig.
Sitta i en rullstol dag ut och dag in på ett ålderdomshem och bara kolla ut från ett fönster ut på gatan.
Och att inte minnas det som hänt de senaste åren.
Ta fel på många människor och blanda ihop dem med främlingar.
Det var ett helvete.
Men hon kämpade in i det sista.
Och varje dag hoppas jag att hon en dag skulle fått se mig ta studenten,
och jag hoppas så jävla mycket att hon hade det bra när hon var med mig.
Men varje dag undrar jag om det var mitt fel,
var det jag som kostade henne det hela?
Var det mitt fel när det hela började på julafton ett år.
När hon skadade sig för att svara på mitt samtal?
Att man kan känna sån skuld visste jag inte.
Kunde jag varit mer lugn,
kunde jag faktiskt ha ändrat på det hela?
Om hon haft det bättre utan mig.
Hon var alltid den jag pratade med som fick veta allt.
Alla mina hemligheter och Gud nåde den som sa något ont om henne eller skada henne.
Jag hoppas på att få träffa henne snart igen om det går.
Och jag hoppas att om det finns en himmel och ett helvete att hon har åkt till himlen då och att hon har fått det bra.
Gamlafarmor Asta Linnéa Persson,
vila i frid <3
En bild på henne från hennes sista år <3
Kommentarer
Trackback
